Fin och filosofisk bilderbok om hur det blev när Månen blev rädd. Exakt vad månen blev rädd för och varför, får vi inte veta. Men en dag börjar Månen lysa svagare, det var inge roligt att lysa längre. Och Månen känner sig ledsen, men kan inte gråta. Han frågar Solen vad som hänt, men Solen vet inte riktigt. Däremot känner Solen till ett ställe där det finns stjärnor som lär andra att gråta, så Månen beger sig dit.
Jättefin, sorglig och samtidigt hoppfull bok om hur det kan vara att vara deprimerad. Bra att ha både om ett barn mår dåligt, eller om till exempel en vuxen i barnets närhet fått en depression. Joar Tibergs text och Anna Höglunds illustrationer är enkla men stämningsfulla.
/Klara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar