Salmiaks öden och äventyr

När Lili i Särna tipsade om Moni Nilssons ungdomsbok Semlan och Gordon läste jag den. Och blev stormförtjust, så förtjust att jag var tvugen att fortsätta läsa Moni Nilsson. Hon har faktiskt skrivit mer än Tsatsiki! Så nu har jag läst böckerna om Salmiak.

När vi först träffar Salmiak är han en liten, rädd och mobbad pojke, som bor i Norrnäs (en liten by, någonstans i svenska fjällvärlden). Salmiaks mamma är egentligen från Stockholm och håller på att bli galen av den norrländska vintern. Salmiaks pappa sitter bara framför sin dator. Salmiaks värsta plågoandar är Anna-Sara, Per-Jonas och Per-Jonas dumma pappa. En dag, när de plågar Salmiak som värst, dycker Spocke upp ur tomma intet. Äntligen har Salmiak en vän, men det är tyvärr bara han som kan se honom. Alla utom farmor tror att han hittar på. Tillsammans hittar Salmiak och Spocke på allehanda bus och annat skoj. Och när Salmiak börjar skolan träffar han ytterligare en vän, Clint-Clint-Henrik (han heter egentligen bara Clint-Henrik, men han stammar så fasligt).

I Salmiak och Hedda har Salmiak och hans föräldrar flyttat till Stockholm. Hemskt tycker Salmiak, som längtar så efter Clint-Clint-Henrik att han knappt vill leva längre. Och mamma och pappa har inte tid med honom. Men det finns ljusglimtar i tillvaron, till exempel Hedda. Hon hör dåligt, men är å andra sidan starkast i klassen. Så när Kasper och Axel är taskiga mot Salmiak, försvarar hon honom. För Hedda är kär i Salmiak. Det finns andra trevliga typer i Stockholm också, Ibbe, Tsatsiki och Retzina. Men hemma i Norrnäs går det sämre och sämre för Clint-Clint-Henrik. Han pappa dricker mer och mer, föräldrarna bråkar mer och mer. Tillslut blir det bestämt att han ska få flytta till fosterhem. Salmiak tycker att hans hem vore det perfekta fosterhemmet, mamma Mia och pappa håller inte med.

Slutet är öppet, och kan läsas både positivt och negativt. Om man köper att Spocke är en verklig figur, så flyr Salmiak och Clint-Clint-Henrik med honom till en annan dimension. Om man, som tråkig vuxen, läser Spocke som ett utslag av Salmiaks fantasi, då slutar sagan med att pojkarna kastar sig huvudstupa från ett träd. En akt i desperation, för att deras Romeo och Julia-saga inte kan få ett lyckligt slut.

Böckerna om Salmiak är väldigt, väldigt sorgliga. Salmiak och Clint-Clint-Henrik far mycket illa, eftersom de vuxna runt omkring dem inte klarar av att vara just vuxna. Kapitlet i första boken, där Salmiak går på pyjamasparty, var så hemskt att tårarna skvalade ner i mitt morgonkaffe.

Moni Nilsson tar föredömligt barnens parti. Jag tror att sådana här böcker är nyttiga att läsa för vuxna, om inte annat bara för hur minnas hur fruktansvärt orättvist allting kunde vara när man var liten. Sen är det inte bara nattsvart, såklart, då orkar man ju inte läsa. Böckerna rymmer en massa humor och värme. Kärleken mellan Salmiak, hans farmor, Clint-Clint-Henrik och Hedda är så fint beskriven att man får hopp om mänskligheten. Även slutrepliken innehåller hopp:

- JAG TROR! skrek [Salmiak] igen. JAG TROR PÅ SALMIAK KARLSSON!

/Klara

Allt du vill (och inte vill) veta om vampyrer

Vampyrboken av Ulf Sindt är en lättläst och trevlig (nåja) faktabok. Här får man veta hur vampyrer ser ut, hur man avslöjar dem och hur man skyddar sig. Sindt berättar om några av de historiska figurer och fenomen som man tror att myten om vampyrer kommer från. Dessutom innehåller boken ett par gastkramande berättelser om vampyrer och andra blodtörstiga typer (riktigt otäcka, Ulf Sindt skönmålar inte). Allt levererat på ca 50 luftiga och tjusigt illustrerade sidor. Perfekt för den som kan läsa lite grand och är intresserad av vampyrer och skräck. Eventuellt kan man behöva hålla någon i handen lite när man läst klart.

/Klara

Sista julnöten!

När vi kom hem klädde Lasse och Bosse och jag vår gran. Pappa hjälpte också till. Vi hade röda äpplen undanlagda på vinden, som vi skulle ha till julgranen, och så tog vi av pepparkakorna som vi hade bakat. Och korgarna som vi gjort hos farfar, la vi russin och nötter i. Och vaddänglarna, som mamma hade i sin gran, när hon var liten, satte vi också upp. Och så förstås en massa flaggor och ljus och karameller. O, vad granen var vacker när den var färdig!
Sen var det dags att doppa i grytan, och efter det fanns det ingenting annat att göra än att VÄNTA. Lasse sa, att dom där timmarna på julaftonseftermiddagen, när man bara går och väntar, det är sånt som folk blir gråhåriga av. Vi väntade och väntade och väntade. Men underligt nog var mitt hår lika lingult som förut. Bosse dunkade till klockan då och då, för han trodde att den hade stannat.
När det äntligen blev mörkt var det tid att gå med våra julklappar till Norrgården och Sörgården.

Vilka firar jul här? Om du kan svaret mejla: klara.cederstrand@alvdalen.se

Polarexpressen

I hopp om att få se en sån där riktigt mysig och lite magisk julfilm som passar så bra nu i december bänkade jag mig framför Polarexpressen. Men där gick jag bet! Själva handlingen är att alla barn som börjat tvivla på tomten blir upphämtade av ett tåg kvällen före julafton för att åka till Nordpolen och träffa tomten och se vart julklapparna tillverkas. Helt okej story tycker jag men det där myset infann sig ju inte riktigt. Istället var det mycket action och flashiga specialeffekter som visst var coola men gick lite väl många gånger i repris. Det var faktiskt inte så mycket jul alls och de snusförnuftiga dialogerna verkar vara lämpade för en vuxen och gråtmild publik. Vart tog alla bra julfilmer vägen?

/ Tove

Tredje julnöten

Harry hade aldrig i hela sitt liv ätit en sådan julmiddag. Hundra feta, stekta kalkoner, berg av stekta och kokta potatisar, stora fat med tjocka små prinskorvar, terriner med smörade ärtor, silversnipor med tjock, härlig köttsås och tranbärssås – och travar med magiska smällkarameller utspridda över hela bordet med bara några decimeters mellanrum. De här fantastiska smällkaramellerna var inte det minsta lika den svaga Mugglarsorten som Dursleys brukade köpa, med sina små plastleksaker och pappershattar inuti. Harry och Fred drog i en magisk smällkaramell och den sa inte bara pang, den smällde av med en explosion som från en kanon och svepte in dem allesammans i ett moln av blå rök, och ur dess inre sprängde det fram en konteramiralshatt och flera levande, vita möss.

Vilken skola har julavslutning och middag?
Maila ditt svar till: klara.cederstrand@alvdalen.se

Det ska börjas i tid

Pekbok för alla föräldrar därute som gillar Elvis (vem gillar inte Elvis?). Lars Steiner har gjort den här charmiga boken för de allra minsta. Här får vi stifta bekantskap med Elvis och hans tillhörigheter, så som hans gitarr, hans boots, hans kvinnliga fans etc. Givetvis finns även den berömda mackan med jordnötsmör och banan med. Roligt för alla!

/Klara