Salmiaks öden och äventyr

När Lili i Särna tipsade om Moni Nilssons ungdomsbok Semlan och Gordon läste jag den. Och blev stormförtjust, så förtjust att jag var tvugen att fortsätta läsa Moni Nilsson. Hon har faktiskt skrivit mer än Tsatsiki! Så nu har jag läst böckerna om Salmiak.

När vi först träffar Salmiak är han en liten, rädd och mobbad pojke, som bor i Norrnäs (en liten by, någonstans i svenska fjällvärlden). Salmiaks mamma är egentligen från Stockholm och håller på att bli galen av den norrländska vintern. Salmiaks pappa sitter bara framför sin dator. Salmiaks värsta plågoandar är Anna-Sara, Per-Jonas och Per-Jonas dumma pappa. En dag, när de plågar Salmiak som värst, dycker Spocke upp ur tomma intet. Äntligen har Salmiak en vän, men det är tyvärr bara han som kan se honom. Alla utom farmor tror att han hittar på. Tillsammans hittar Salmiak och Spocke på allehanda bus och annat skoj. Och när Salmiak börjar skolan träffar han ytterligare en vän, Clint-Clint-Henrik (han heter egentligen bara Clint-Henrik, men han stammar så fasligt).

I Salmiak och Hedda har Salmiak och hans föräldrar flyttat till Stockholm. Hemskt tycker Salmiak, som längtar så efter Clint-Clint-Henrik att han knappt vill leva längre. Och mamma och pappa har inte tid med honom. Men det finns ljusglimtar i tillvaron, till exempel Hedda. Hon hör dåligt, men är å andra sidan starkast i klassen. Så när Kasper och Axel är taskiga mot Salmiak, försvarar hon honom. För Hedda är kär i Salmiak. Det finns andra trevliga typer i Stockholm också, Ibbe, Tsatsiki och Retzina. Men hemma i Norrnäs går det sämre och sämre för Clint-Clint-Henrik. Han pappa dricker mer och mer, föräldrarna bråkar mer och mer. Tillslut blir det bestämt att han ska få flytta till fosterhem. Salmiak tycker att hans hem vore det perfekta fosterhemmet, mamma Mia och pappa håller inte med.

Slutet är öppet, och kan läsas både positivt och negativt. Om man köper att Spocke är en verklig figur, så flyr Salmiak och Clint-Clint-Henrik med honom till en annan dimension. Om man, som tråkig vuxen, läser Spocke som ett utslag av Salmiaks fantasi, då slutar sagan med att pojkarna kastar sig huvudstupa från ett träd. En akt i desperation, för att deras Romeo och Julia-saga inte kan få ett lyckligt slut.

Böckerna om Salmiak är väldigt, väldigt sorgliga. Salmiak och Clint-Clint-Henrik far mycket illa, eftersom de vuxna runt omkring dem inte klarar av att vara just vuxna. Kapitlet i första boken, där Salmiak går på pyjamasparty, var så hemskt att tårarna skvalade ner i mitt morgonkaffe.

Moni Nilsson tar föredömligt barnens parti. Jag tror att sådana här böcker är nyttiga att läsa för vuxna, om inte annat bara för hur minnas hur fruktansvärt orättvist allting kunde vara när man var liten. Sen är det inte bara nattsvart, såklart, då orkar man ju inte läsa. Böckerna rymmer en massa humor och värme. Kärleken mellan Salmiak, hans farmor, Clint-Clint-Henrik och Hedda är så fint beskriven att man får hopp om mänskligheten. Även slutrepliken innehåller hopp:

- JAG TROR! skrek [Salmiak] igen. JAG TROR PÅ SALMIAK KARLSSON!

/Klara