Liten men tuff

Ulf Stark har kommit ut med en ny bok som heter Detektivpojken. Som vanligt när Stark varit i farten har man en rolig historia att se fram emot. Just denna historia handlar om en liten kille som inte vill något hellre än att få vara detektiv tillsammans med sin storebrorsa och hans kompisar. Men brorsan tycker att pojken är för liten och dum för att få spionera ihop med dem. Där har han fel, för lillkillen är mycket smart. Och han hittar ett sätt att bevisa det!

Detektivpojken är en bok att läsa själv, för den som precis lärt sig. Ungefär halva sidan är text och andra halvan bild. Och vilka bilder sen! Markus Majaluoma har illustrerat berättelsen helt briljant. Detektivpojken själv ser ut som en pajas i sina prickiga, för små byxor (så små att han ständigt visar halva baken). Brorsan och hans tuffa kompisar har varsinn löjlig hatt. Jag skrattade lika gott åt bilderna som åt Ulf Starks berättelse. Varsågoda och läs!

Förlåt!

Igår läste jag Förlåt!, skriven av Robert Landa, illustrerad av Tim Warnes. Den handlar om Björn och Kanin som är allra bästa vänner. En dag hittar de något vacker och silvrigt ute i skogen. Björn är övertygad om att det är en bild på honom och kanin att det är en bild på honom. Men i själva verket så ser de ju sin egen spegelbild... Vips, så är de goda vännerna osams.

Förlåt! handlar om hur tokigt det kan bli, när kompisar blir osams helt i onödan. Och hur snabbt det kan gå över, särskilt om man säger det magiska ordet "Förlåt". Bilderna är i mjuka, fina färger och de lilla silvriga saken som Björn och Kanin hittar i skogen är lika silvrig för oss som läser, vilket är en rolig effekt.

/Klara

Fantastiska Flora

Jag blev alldeles till mig när jag såg att vi fått in Floras blommor av Kristina Digman på bibblan. Bara bilden på framsidan gör hela min dag. Flora presenterar olika blommor för oss i denna bok. Allt ifrån de första snödropparna till renfanan somblommar långt in på hösten. Boken är rolig för att Flora är så förtjust i alla blommorna hon möter, den som läser blir liksom också sugen på att gå ut och upptäcka. Sen får man veta olika intressanta saker, som att när det regnar så använder insekterna blåklockan som paraply och att gullvivan innehåller en söt nektar som man kan smaka på. En del av de blommor Flora visar är giftiga, det berättar hon också.

Bilderna i boken är målade av Kristina Digman själv och är helt fantastiska. Både lika verkligheten, men ändå som små konstverk!

Läs också Floras kulle, som är första boken om Flora. Den är mer en liten historia om hur Flora fantiserar ihop en trevlig skog att bo i och sedan träffar en vän.

En snäll och filiosofisk mus

En dag föds en mycket speciell lite mus. En mus som kan tänka, på både stort och smått. Musen förstår att han är speciell, att han tänker mer, annorlunda än sin musmamma och muspappa.

I Ulf Nilssons bok Ost till alla möss får vi följa den speciella musen när han upptäcker världen. Först upptäcker han det lilla musboet där han föds, sedan bondgården i Sydafrika där han bor och sedan resten av världen, med hjälp av en kartbok. Vår speciella lilla mus är inte bara ovanligt klok, han har också ett ovanligt stort hjärta. Om någon är i knipa är han den förste att hjälpa till.

Boken berör stora, viktiga frågor. Om rätt och fel och allas lika värde. Därför tycker jag att det är märkligt att läsaren får veta att familjen som äger bondgårde är ljushyade, men deras hembiträde är en mörkhyad kvinna. Men ingenstans i boken ställs frågan om varför det kan vara så. I Sydafrika fanns förr ett samhällssystem som kallas för Apartheid, som bygde på att människor med ljus hy och människor med mörk hy inte skulle leva tillsammans och umgås. Det bygde också på att de ljushyade hade makten och ansågs vara mer värda än de med mörk hy.

Jag tycker ändå att Ost till alla möss är en bra högläsningsbok, som säkert går att diskutera mycket kring. Den är oftast trevlig och mysig. Men den som är lite rädd av sig ska hålla någon i handen, för det dyker upp en leopard på bondgården. Och den är verkligen otäck!

/Klara

Charter-Rakel och fuskhajarna

Det är höstrusk och gråtrist i Sverige. Rakel, Sara och Mats vill inte vara ute och leka. Men precis när de ska gå in dyker Ryslige Roland och hans busar upp. De ska inte gå in, de ska åka på charter till solen. Busarna är fullt utrustade för semester, med hawaiiskjortor och snorklar. Rakel och gänget mutar sig till att få följa med, och efter en vådlig flygfärd landar de på Costa di Roland. På denna semesterort är det verkligen Roland som regerar. Bland annat briljerar han genom att simma med två livsfarliga hajar. Rakel anar dock ugglor i mossen… Och hon får en chans att hämnas på Roland, som varit allt annat än trevligt resesällskap.

Detta är Martin Widmarks sjätte bok om smarta och modiga Rakel. Rakel som ständigt stångas med den äldre och lite taskiga Roland. Britt Sternehälls bilder är fulla av liv och roliga detaljer. De fungerar väldigt bra till Widmarks text och förstärker det roliga i berättelsen. För visst är det roligt att se hur lilltjejen överlistar den stora killen och hans ”busar”!

/Klara