Jag har läst Camilla Gripes bok Vilse.
Året är 1956 och de två syskonen Anders, 7 år, och Birgitta, 9 år, beger sig ut i blåbärsskogen. Plötsligt hör de ett brak och flyr i ren panik. När de såsmåningom stannar inser de att de är vilse.
När de vandrat omkring ett tag hör de någon som skrattar. De följer skrattet i hopp om att hitta någon som kan hjälpa dem men hittar istället ett hus. Huset är gammalt och nästan överväxt av klängväxter och omges av en speciell atmosfär:
"Det föll sig naturligt att viska här, som om någon sov och inte fick störas. Det vilade en drömsk och overklig stämning över platsen."
Vilse är lite sådär lagomt kuslig och är en berättelse som gjord att läsa högt en mörk vinterkväll.
/ Wilda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar