En rolig bok om döden

Mamma och två barn ska åka till stranden en vacker dag i Emma Adbåges Vi hittar Smulbert. Först får vi fälja med på alla de vanliga bestyren som hör en sådan resa till. Det packas matsäck, bråkas i bilen på vägen dit och leks delfin i vattnet. Sen hittar barnen en rolig litan skalbagge, som får heta Smulbert. Smulbert är en rolig lekkamrat ända tills han dör. Då blir allting väldigt sorgligt.

Boken visar finstämt hur barn tränar sorgkänslor på okända djur. Och detta på ett väldigt fint sätt, inte sentimental, utan väldigt rakt och roligt. Mycket av det roliga ligger i Adbåges illustrationer, som är helt lysande. Vardagliga men samtidigt absurda och med stora känslor.

/Klara

Något för detektiven

Brottsplats Kråkslottet av Julian Press är en bok för den som gillar att klura. Det handlar om Lakritsgänget, som är en grupp med både vuxna och barn som är vassa på att lösa brott. Vi får följa med dem när de löser fyra fall. Historien är inte lika viktig som det faktum att läsaren själv får vara detektiv.

På varje uppslag finns en sida med text, som avslutas med att någon i Lakritsgänget gör en upptäckt som för letandet vidare. På andra sidan finns en eller flera bilder av brottsplatsen. Om man tittar riktigt noga på bilderna kan man göra samma upptäckt som detektiverna. Ibland ser man var skurken gömmer sig, eller saker som han eller hon tappat.

Vissa bilder är ganska svåra att tyda och ibland är språket lite svårt. Första fallet utspelar sig till exempel i ett kloster och livet där innehåller både saker och händelser som är svåra att förstå för en utomstående. Men för det mesta är boken rolig och klurig. Men ingenting man sträckläser. Ta ett fall i taget, annars tröttnar du nog.

Obs! Detta är ingen kapitelbok, utan kommer att stå i faktarummet, på hyllan som heter "Lekar, gåtor och spel"

/Klara

Rädd för spöken, någon?

Trots att man är rädd för spöken, brukar man innerst inne veta att man inte behöver oroa sig. För även om de finns så bor de ju inte hemma hos dig. Eller? Ungefär så börjar Sopnedgasten och andra moderna monster av Andreas Palmaer och Per Gustavsson.

Efter att ha inlett boken så lugnande sätter författarna sedan igång med att räkna upp det ena gräsliga monstret efter det andra. Det värsta med dessa monster är att de bor i helt vanliga hus, i sopnedkastet, bakom eluttaget och i toaletten. De är störande och läskiga, men knappast farliga. Och en dag om året är det riktigt hyggliga, vill du veta vilken dag får du ta och läsa boken!

/Klara